Tidens knapphet och självhjälpslitteratur
Det innebär alltid trubbel när man åker hem från efterfesten samtidigt som arbetspendlarna stiger på spårvagnen till jobbet, och när man dessutom, väl hemma, börjar ta itu med förmiddagens inplanerade bestyr innan man kryper till sängs. Det var i tisdags, dagen före lucia, och jag klev av ett tio-timmars pass. Efteråt tog jag och några kollegor en öl för att fira en av kockarnas avsked. Han hade jobbat på restaurangen i ett år och såg sin framtid någon annanstans än i ett kök. Plötsligt hamnade vi på en fest i en lägenhet i Prenzlauer Berg, och klockan närmade sig morgontimmarna. Min flickvän och jag hade gjort upp planer för att tidigt på morgonen streama ett luciatåg. Väl hemkommen, klockan 08.15, började jag duka fram pepparkakorna, tända ljus och försöka uppbringa någon slags julkänsla. Gårdagens schema hade kollapsat. Dagen såsom jag föreställt mig den var förlorad. Men ett luciatåg kunde jag hinna med innan de sista krafterna lämnade mig. Jag visste: om jag skjuter på det nu,
